Winter is coming

Månaderna rullar på och det är nu så normaliserat att bo i båten att vi inte reflekterar över det längre. Visst är vi glada och tacksamma att vi har vår lägenhet kvar, men det känns avlägset att flytta tillbaka. Och faktum är att det är avlägset. Vi har efter många månaders processande, bollande, velande och tvekande kommit till beslut – Vi ska ge oss ut och långsegla i ett år! Huvudskälet är naturligtvis att få den tiden med Ingrid och Arvid. Obruten tid tillsammans utan jourer, långa dagar på dagis, supertidiga morgnar på grund av våra jobb, saknaden, känslan av otillräcklighet. Nu ska vi bara vara tillsammans. Planen är att kasta loss sommaren 2018 och återvända sommaren 2019 lagom till att Ingrid börjar i förskoleklass. Då flyttar vi också tillbaka till vår lägenhet som planen ser ut nu. Men vi är också ödmjuka inför våra planer. Vi får se hur långt vi kommer och hur länge vi blir borta. Vi har inte gjort något liknande tidigare. Resan är ingen flykt från en grå vardag – snarare känns det svårt att lämna. Vi har vår familj i Göteborg, vänner som det känns smärtsamt att vara borta ifrån, spännande jobb, bra kollegor, barnens kompisar osv. Men självklart känns det fantastiskt spännande att ge oss iväg på detta äventyr. Vi hoppas att vi kommer ha det bra, att både barnen och vi kommer att trivas med livet under vår långsegling.

Marie tar föräldraledighet och jag har fått tjänstledigt. Våra chefer och arbetskamrater stöttar och uppmuntrar projektet, vilket betyder väldigt mycket.

Var ska vi segla? Huvudsaken är ju att vi är lediga tillsammans, exakt rutt är mindre viktigt. Planen (som säkert kommer revideras flera gånger) är att gå “yttervägen” söderut. Det innebär att vi seglar till Skagen först. Sedan tar vi lämpligt avstamp från Danmarks västkust och korsar över till England. Vi följer Engelska Kanalen till Englands sydvästra spets, Falmouth. Där ligger vi och inväntar god väderprognos för att korsa Biscaya till Spanien. Vi får se hur mycket vi hinner segla runt tills hösten kommer till södra Europa. Planen är då att göra en översegling till Kanarieöarna och övervintra där.  Det skulle betyda mycket för mig om vi hann ta oss till Barcelona under vårt seglingsår. Min mamma är katalan, född och uppvuxen i centrala Barcelona. Jag har mycket familj i stan. Mina föräldrar träffades där. Barcelona har en särskild plats i mitt hjärta och jag blir faktiskt rörd bara jag tänker på att angöra Barcelonas hamn med Draken.

Nu återstår drömmarna om resan – och väldigt mycket förberedelser. Vi har köpt traditionella sjökort för back-up, översikt och planering, samt digitala sjökort som täcker rutten. Vi har kompletterat utrustningen med en EPIRB som möjliggör nödanrop på öppet hav utan VHF-täckning. Vi har köpt en Iridium GO! satellittelefon med extern antenn som kommer installeras under våren. Huvudskälet till satellittelefonen är att vi alltid går att kontakta för anhöriga. Det går även att se vår position utanför VHF-täckning och MarineTraffic. Väderprognoser i form av GRIB-filer kan vi alltid få. Vi kommer köpa ett abonnemang från PredictWind under seglingen. Vi har även köpt en livflotte godkänd för oceansegling som kommer monteras på däck senare i vår. Slutligen har vi beställt ett Monitor vindroder som kommer levereras från USA i slutet på februari och installeras senare i vår. Det är väldigt mycket att lära sig med den nya utrustningen. Vi får vara ödmjuka och ta det successivt.

Vi har tagit förarbevis och kustskepparexamen. Jag har tagit båtmekanikerintyget. Efter att ha startat på en mycket låg nivå kan jag nu enormt mycket mer om vår dieselmotor än jag kunde tidigare. Marie har gått två väderkurser: “Väder för långfärdsseglare” och “Tolkning av GRIB-filer”. Tillsammans skall vi till våren ta Utsjöskepparexamen.

För er som undrar: Vi har varmt och gott i båten. Draken har ett förhållandevis välisolerat skrov med s k sandwichkonstruktion. Ventilationen är god, inga kondensproblem alls. Vi har 2 st eldrivna element a max 2 kW med fläkt, vilket sprider värmen bättre. De har tre effektlägen. Vi kör endast på lägsta eller näst lägsta läget, annars blir det för varmt! Om man kör båda på max går båtens huvudsäkring, det blir för många ampere. Vi har därtill en välfungerande dieselvärmare från Webasto med luftburen värme som är mycket effektiv. Den kan vi köra om vi ligger utan landström eller får strömavbrott. Om det skulle bli riktigt kallt kan vi komplettera bra med den också. Slutligen har vi 2 st värmekablar i stuvutrymmena under kojen i förpiken respektive under akterkojen. Dessa är på 25 W/m och vardera är 8 meter lång. De gör det mindre rått, kallt och fuktigt längst föröver och akterut i kojerna.

Vi har också en avfuktare, men den behöver vi inte alls köra på vintern när luftfuktigheten är så låg, däremot var den bra att ha i somras och under hösten. Det är viktigt att undvika fukt eftersom det gör miljön i båten råare, och man fryser mer. Varmt och torrt ska det vara. Inte en droppe i kölsvinet heller.

Förtöjningarna är nog viktigast av allt. Vi har totalt 8 stycken rejäla tampar, samtliga med förtöjningsfjädrar. Vi ligger med stäven mot bryggan och därmed åt väst. Båten har legat bra i de oväder som dragit förbi än så länge. Däremot är det lurigt att stiga ombord och hoppa i land med barn när det stormar och går sjö, särskilt om en av oss jobbar och den andre är själv med barnen. Vi har några gånger övernattat hos min pappa när det stormar som värst. Detta till barnens stora förtjusning, de trivs bra hos “Lille Mats”, som Arvid kallar honom. Pappa är inte särskilt liten och råkar dessutom vara en erfaren och skicklig seglare. Han kommer mönstra på Draken vid överseglingen över Biscaya, och utgöra en synnerligen kapabel gast, och en till vuxen att rulla nattvakterna på. Toppen!

Det går åt mycket vatten när man bor med två små barn. På vintern finns inga käcka vattenslangar ute på bryggorna pga frysrisken. Vattenkran finns centralt vid GKSS klubbhus, cirka 80 meter från oss. Jag har dragit 100 meter slang från oss till vattenkranen. Slangen ligger på botten när den inte används, eftersom där fryser det inte. När den behövs fiskar vi upp den genom att dra i snören fästa i bryggan på respektive ände. På båda ändar sitter öppningsbara membran som gör att ev kontaminerat saltvatten inte kommer in i slangen.

Vi klarar oss alltså bra, men visst finns det saker vi saknar: mer lekyta, frys, ett badkar, bredband, kakelugn osv. Å andra sidan hör och känner vi alltid havet och vinden. Det kluckar, det viner i riggen. Det är oslagbart att vaggas till sömns.

Här planeras för fullt! Kartbok och Joshua Slocum Ensam seglare jorden runt…