Närheten

Slamret av kastruller och porslin som diskas för hand har lagt sig.
Ännu en läggning har slutligen lyckats, efter “När Findus var liten och försvann” OCH två alfonsböcker. Ingrid är en skicklig förhandlare. Nu sover hon äntligen. Bredvid sover Arvid som en stock med sitt huvud tryckt mot Ingrids mage. Kvällens småkaos utbytt mot lugn, varma små mjuka kroppar som andas i takt. Avslappnade små händer, rosiga kinder. Marie och jag sitter i sittbrunnen och tittar på den brandgula himlen. Egentligen borde vi lägga oss men himlen är för vacker och havsytan är spegelblank. Lite avlägset hörs skrålande allsång från ett gäng på Aspholmen som sannolikt dricker öl och verkar ha det roligt. Vi småler. I morgon är det jobb igen. Måste fylla på blöjförrådet på dagis. Vi behöver handla mjölk och bröd. Livet på båten skiljer sig på vissa sätt inte mycket från livet vi levde i vår lägenhet på Silverkällan i Majorna. Då hade vi 130 kvm att leka på (och städa), stort kylskåp och frys, badkar, stora bekväma sängar, massa förvaringsutrymme, en stor gård full med lekkamrater och en älskad kakelugn. Ett hem som vi trivdes i, och älskade grannar som vi umgicks med dagligen. Varför har vi då valt att hyra ut vår lägenhet och flytta till en segelbåt på 34 fot? Det finns inget enkelt svar på den frågan. En rad omständigheter och argument ledde till att vi tog steget och valde att pröva detta. Och vi har inte ångrat oss. Inget är förstås svartvitt, det finns för- och nackdelar. På vissa sätt har vi gjort livet lite krångligare. Men på andra sätt har livet förenklats. Den mest påtagliga känslan är närheten. Närheten till barnen. Vi lever nära, vi sover tätt ihop. Vi är också mer närvarande. På något sätt tror jag vi skärpt till oss lite sedan vi flyttat. Man kastar sig ut från en trygg och känd tillvaro till något okänt, och nu måste det bli bra. Närheten till havet och naturen har större betydelse än jag hade förutsett. Även i hamnen finns känslan där. Man vaggas till sömns av lätta vågor, det kluckar sporadiskt mot skrovsidorna, det viner i riggen när det blåser, regnet smattrar mot rutorna. Inne i båten är det torrt och varmt och vi ligger tätt tillsammans alla fyra i förpiken. Ingen av oss är särskilt stora så vi får plats. Barnen har aldrig tidigare sovit så bra, och inte vi heller faktiskt. Nu är det sommar och till hösten kommer livet förändras, winter is coming. Vi får vara ödmjuka och se hur vi klarar tillvaron då.

Många i vår omgivning undrar hur vi har det. En del har praktiska frågor kring hur man löser vardagen i en segelbåt. Hur man gör med värme, fukt, vatten, dusch, tvätt, el, mat, utrustning, förvaring och annat. Idén föddes att starta en blogg och rapportera lite från vardagen. Från vårt lilla äventyr i vardagen, för det är så det känns.

3 Replies to “Närheten”

  1. Spännande Malin! Hur länge skall ni bo på er båt – till vintersäsongen? Ser fram emot fortsättningen. Kram, Oleg

  2. Thank you for sharing your adventures and experiences in this blog. What a fascinating story you have to tell. 🙂 I’ve only just realised that you have actually moved onto your beautiful little Hallberg-Rassy full time, with your young children, and not just for holiday trips. Wow! I completely understand the way you describe how being in a small space keeps you in close contact with the children. We had similar feelings when our children were young, living in a big, long house. We made adjustments so they would be sleeping closer to us; we all slept better that way. Regards, from Rick in Australia.

    1. Yes, like you say Rick, it’s fascinating how living in a small space affects the way we feel, sleep and behave. Now we are preparing to face the Swedish winter in all the ways we can.
      Best regards, Malin

Leave a Reply