Svenska barnbåtar och portugisiska ambulanser

Jag vill börja med att tacka för all positiv respons jag fått efter förra blogginlägget, Femtio nyanser av rött. Min mor önskade sig nu ett blogginlägg med total avsaknad av dramatik. Gärna en berättelse om stiltje, där vi behövt hoppa i och putta båten framåt. Tyvärr har jag inte kunnat gå henne tillmötes. Nu fortsätter berättelsen där den slutade, i Cascais. Continue reading “Svenska barnbåtar och portugisiska ambulanser”

Lowestoft – Falmouth

Det kändes på sätt och vis som om resan började på riktigt efter att vi angjorde Englands kust. Kanske för att vi nu kommit så långt hemifrån att det blev uppenbart att vi är ute på en riktig långsegling. Men sannolikt också för att det är en stor omställning av livet, och det tar lite tid innan det sjunker in. Den största förändringen består i att vi är tillsammans hela tiden. Det känns avlägset och främmande att tänka på all den tid som den här lilla familjen spenderar ifrån varandra i vardagen hemma i Göteborg. Alla timmar på dagis, allt jobb. Nu är barnen med oss, sina mammor, istället. Det är det klart största med den här resan. Det ställer förstås också krav på oss som föräldrar, men även barnen håller på att anpassa sig till det nya läget. Continue reading “Lowestoft – Falmouth”